API-nycklar: sju vanliga misstag, och vad ni gör i stället
Olle Krantz
De sju vanligaste misstagen med API-nycklar är att lägga dem i koden, ha dem i webbläsaren, ge dem fulla rättigheter, dela en nyckel mellan alla kopplingar, aldrig byta dem, sakna lista över vilka som finns och låta dem hamna i loggar. Ge varje koppling en egen nyckel med minsta behörighet, håll nycklarna på servern och byt dem direkt när någon slutar eller en nyckel läcker.
Nyckeln öppnar det den öppnar
En API-nyckel är ett lösenord för program. Den som har den kan göra det nyckeln tillåter, utan att logga in, och ingen ser vem det är. I ett litet bolag skapas nycklar snabbt för att få en koppling att fungera, och sedan glöms de. Det är därför de oftast är den svagaste punkten. Här är sju vanliga misstag, och vad ni gör i stället.
Sju misstag
1. Nyckeln ligger i koden
En nyckel som skrivits in i koden följer med i alla kopior av den, och i historiken även om den tas bort senare. Lagra nycklar som hemligheter i driftmiljön, inte i koden, och kontrollera att de inte hamnat i ett delat arkiv.
2. Nyckeln finns i webbläsaren
Allt som skickas till en användares webbläsare eller app kan läsas av användaren. En nyckel med full åtkomst får aldrig finnas där. Den hör hemma på servern, och webbläsaren ska anropa er server, som i sin tur använder nyckeln. Se Vad är radnivåsäkerhet? för skillnaden mellan nycklar som begränsas av regler och sådana som kringgår dem.
3. Fulla rättigheter till allt
Det enklaste är att skapa en nyckel som får göra allt. Skapa i stället en nyckel per användning, med minsta behörighet som behövs. En koppling som bara ska läsa ska inte kunna skriva eller ta bort.
4. En nyckel för alla
Delas samma nyckel av flera integrationer, och en läcker, måste alla bytas på en gång, och ingen vet vilken som läckte. Ge varje koppling en egen. För AI-agenter är den bästa lösningen att inte använda delade nycklar alls, utan låta agenten agera som en inloggad person. Se OAuth och AI-agenter.
5. Nyckeln byts aldrig
En nyckel som har funnits i tre år har funnits i alla datorer, chattar och dokument som någonsin visat den. Bestäm en rutin för att byta nycklar, och byt direkt när någon med åtkomst slutar.
6. Ingen vet vilka nycklar som finns
Skriv ned var varje nyckel används, vad den får göra, vem som skapade den och när den bytts. Utan en lista går det inte att svara på frågan ”vad behöver vi byta?” efter en incident.
7. Nyckeln syns i loggar och felmeddelanden
Nycklar kan hamna i loggfiler, felrapporter och skärmbilder. Kontrollera att loggarna inte innehåller hemligheter, och att felmeddelanden inte skriver ut dem. Se Vart tar datan vägen när en AI-agent arbetar? för en liknande genomgång av vad som sparas var.
Vad ni gör när en nyckel har läckt
- Byt eller återkalla den direkt. Det är viktigare än att utreda först.
- Titta i loggen efter vad den användes till under tiden den var exponerad.
- Avgör om någon data behöver hanteras som en incident, och ta det med jurist eller dataskyddsombud vid personuppgifter.
- Rätta orsaken, så att den inte läcker igen.
Kontrollfrågor
- Var finns våra nycklar, och vem har åtkomst?
- Vilken nyckel kan mest, och behöver den det?
- Hur lång tid skulle det ta att byta alla?
- Finns det en nyckel som en tidigare anställd eller konsult känner till?
Behörigheter per person ger färre nycklar och minskar skadan om en läcker. Se Roller och behörigheter för AI-agenter.
Vill ni ha hjälp att gå igenom hur hemligheter hanteras i ert system? Hör av er.