Vad är radnivåsäkerhet, och hur hindrar man att någon ser fel data?
Olle Krantz
Radnivåsäkerhet innebär att databasen själv bestämmer vilka rader en användare får läsa eller ändra, så att en glömd kontroll i koden inte öppnar allt. Det är ett extra skydd som också gäller verktyg och AI-agenter som når databasen. Räkna med fyra fallgropar: regler som aldrig testats, tabeller utan regler, nycklar som kringgår reglerna och prestanda.
Kort förklaring
Radnivåsäkerhet (på engelska row-level security, ofta förkortat RLS) betyder att databasen själv avgör vilka rader en användare får läsa eller ändra. Regeln sitter i databasen, inte bara i den kod som anropar den.
Jämför med en lokal: kontrollen kan stå vid ytterdörren, eller så kan varje rum ha ett eget lås. Radnivåsäkerhet är låset på varje rum.
Varför spelar det roll
I de flesta system kontrollerar applikationen behörighet innan den frågar databasen: ”får den här användaren se kund 17?”. Det fungerar så länge varje del av koden gör kontrollen, varje gång. Men:
- Någon glömmer ett villkor i en ny fråga.
- En ny integration, ett rapportverktyg eller en AI-agent kommer åt databasen på ett annat sätt än appen.
- Ett fel i ett enda ställe öppnar allt.
Med regler i databasen blir en glömd kontroll i koden ett mindre problem, eftersom databasen ändå stoppar frågan.
Exempel på regler
- Ägaren ser sina egna. Ett utlägg kan läsas av den som skapade det och av en administratör, inte av alla.
- Organisationen ser sitt. Alla rader hör till en organisation, och en användare når bara sin egen. Se Kan flera bolag dela ett system?.
- Personliga listor är personliga. En prospektlista tillhör den som skapade den.
Det här gäller också AI-agenter
En agent som arbetar i ert system bör aldrig kunna mer än den person som startade den, se OAuth och AI-agenter. Radnivåsäkerhet är ett sätt att få det, eftersom databasen då ser vem frågan kommer från.
Det finns en vanlig begränsning. Om ett serverlager når databasen med en gemensam nyckel som kringgår reglerna, gäller reglerna inte där, och behörigheten måste i stället kontrolleras i serverlagret. Poängen är att ni vet vilket lager som avgör, och att det är samma för människor och agenter.
Fallgropar
1. Regler som aldrig testats
Skapa två testanvändare och kontrollera att den ena inte når den andras rader. Gör om testet när något ändras, se Roller och behörigheter för AI-agenter.
2. Tabeller utan regler
En ny tabell har ofta inga regler från början. Gör det till en rutin att ingen tabell skapas utan en genomtänkt regel, även om den är ”bara intern”.
3. Nycklar som kringgår reglerna
Hemliga nycklar med full åtkomst får aldrig hamna i en webbläsare eller en app som användare har på sin dator. De hör hemma enbart på servern.
4. Prestanda
Komplicerade regler kan göra frågor långsammare. Håll dem enkla och mät.
Frågor att ställa
- Sitter behörigheten i databasen, i koden eller i båda?
- Finns alla tabeller under regler, och vem kontrollerar det?
- Hur testas att en användare inte når någon annans data?
- Vilka nycklar kringgår reglerna, och var finns de?
Mer om vad Postgres och Supabase kan göra finns i Vad är Postgres och Supabase?.
Behöver ni hjälp att granska hur behörigheter är byggda i ett system ni har eller planerar? Hör av er.